Stockholms universitet logo, länk till startsida

Pristagare från universitetet

Genom tiderna har fyra forskare vid Stockholms universitet tagit emot Nobelpriset – samtliga i kemi. Men även poet Tomas Tranströmer, som belönades med Nobelpriset i litteratur år 2011, har studerat litteraturhistoria med poetik på vårt universitet.  

Nobelpristagarna Tomas Tranströmer, Paul Crutzen, George de Hevesy, Hans von Euler-Chelpin och Svante Arrhenius har alla studerat vid Stockholms universitet. Dessutom har en av universitetets forskare, Gunnar Myrdal, mottagit Sveriges Riksbanks pris för ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.


 

Tomas Tranströmer, litteratur 2011

Den svenske poeten Tomas Tranströmer (1931–2015) belönades år 2011 med Nobelpriset i litteratur.  

Enligt Svenska Akademiens motivering fick Tranströmer priset ”för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga”.  

Högt aktad internationellt 

Tomas Tranströmer framstod inte bara som en av seklets stora svenska poeter. Han var också internationellt sett en mycket uppburen diktare, med verk översatta till mer än trettio språk.
Ledande poeter i skilda länder har också tagit djupa intryck av hans konst, bland andra Tranströmers kinesiske uttolkare Bei Dao och nobelpristagaren Joseph Brodsky. Tranströmer bedrev sina studier inom litteraturhistoria samt sin första yrkespraktik vid Stockholms universitet, som då gick under namnet Stockholms högskola. Det första större verket om hans poesi – Kjell Espmarks "Resans formler" – (1983) utkom här.


 

Paul Crutzen, kemi 1995

Paul Crutzen (f 1933 i Holland) belönades med Nobelpriset i kemi år 1995 för forskning om ozonet i vår atmosfär. Han kom till Meteorologiska institutionen 1959 och har efter sin disputation 1973 fortsatt att vara verksam vid Stockholms universitet i perioder.
Paul Crutzen har gett fundamentala bidrag till vår förståelse av hur ozon bildas och bryts ned – processer som också påverkas av våra utsläpp av olika gaser. Framför allt har han visat på kväveoxidernas betydelse för ozonbalansen.

Kemiska mekanismer i ozonskiktet 

Crutzen har även bidragit med rön om hur de ozonnedbrytande reaktionerna förstärks kraftigt av molnpartiklar i stratosfären. Att uttunningen av ozonskiktet är kraftigast just över jordens poler – särskilt över Antarktis – beror på den effekten. De extremt låga temperaturerna här leder till att extra mycket molnpartiklar bildas. Forskningen kring de kemiska mekanismerna i ozonskiktet har visat på människans negativa inverkan. Långtgående internationella beslut finns idag om förbud mot utsläpp av freoner och andra ozonförstörande gaser i form av det så kallade Montrealprotokollet.

Ozon i troposfären 

Paul Crutzen har också forskat kring hur ozon bildas i de lägre luftlagren, troposfären. Här har ozonet ökat det senaste århundradet på grund av bilavgaser och andra utsläpp. Förutom att bidra till växthuseffekten ger ozon nära markytan även skador på grödor och på människors hälsa.

Paul Crutzen är holländare och kom 1959 till Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet. Han disputerade 1973 och har under perioder fortsatt att vara verksam här, vid sidan av sitt arbete vid flera stora forskningsinstitutioner runt om i världen. Paul Crutzen delade Nobelpriset i kemi 1995 med Mario Molina och Sherwood Rowland.


 

George de Hevesy, kemi 1943

George de Hevesy (1885–1966) belönades 1943 med Nobelpriset i kemi för att han utvecklade metoden att använda isotoper för att spåra kemiska reaktioner och processer i kroppen.

Våra grundämnen kan förekomma som olika isotoper – med fler eller färre neutroner i atomkärnan och därmed olika masstal. Ett exempel är kol-14 som har åtta neutroner istället för de sex som finns i "vanligt" kol-12. Vissa isotoper är instabila och faller sönder. George de Hevesy visade att de här radioaktiva isotoperna kan användas för att följa kemiska ämnens reaktioner. 

Pionjär i att spåra reaktionsvägar 

Han var en pionjär i att använda isotoper för att spåra reaktionsvägar inom såväl oorganisk och organisk kemi som medicin. Att kunna följa de kemiska reaktionerna i celler visade första gången på de biologiska systemens dynamiska utbytesprocesser. Olika metoder baserade på isotoper – även sådana som inte är radioaktiva – tillhör idag rutinverktygen inom forskningen.

Upptäckte grundämnet hafnium 

Ungerskfödde George de Hevesy var fysiker och kemist och tillbringade en stor del av sin tid vid olika europeiska universitet. Utöver upptäckterna kring isotoper upptäckte han 1923 grundämnet hafnium, uppkallat efter det latinska namnet Hafnia för Köpenhamn. George de Hevesy bosatte sig i Stockholm 1943 och var därefter verksam som forskare vid Stockholms högskola.


 

Hans von Euler-Chelpin, kemi 1929

Hans von Euler-Chelpin (1873–1964) belönades 1929 med Nobelpriset i kemi för sin forskning om sockerjäsning och enzymerna som är inblandade i de komplexa reaktionerna.
Människan har lärt sig jäsa fruktsafter sedan årtusenden. Hur en sockerlösning kan omvandlas till alkohol har ofta fått gudomliga förklaringar. Hans von Euler-Chelpin bidrog till att kasta ljus över de bakomliggande komplicerade kemiska processerna, som på samma gång är grunden för livets kemi.

Avgörande forskning om glukos 

Nedbrytningen av socker i den så kallade glykolysen styrs till stor del av enzymer. De här stora proteinerna håller igång de kemiska reaktionerna. Hans von Euler-Chelpin visade genom sin forskning om jästceller att även ett co-enzym är nödvändigt för att enzymerna ska kunna göra sitt jobb. Ämnet har förkortningen NAD och finns i alla organismer, där det är centralt med sin funktion att transportera elektroner mellan olika delar av cellen.

Forskningen om glykolysen spelar en avgörande roll för förståelsen av livet. De tio reaktionsstegen som bryter ned socker är grunden för en lång rad reaktioner i olika organismer. Förutom att omvandlas till etanol i jästceller ger det energi som håller igång våra celler och ger byggstenar till proteiner. Hans von Euler-Chelpins arbete lade en grund för den kunskapen. Han studerade också vitaminer och visade bland annat att färgämnen som betakaroten i grönsaker omvandlas till vitamin A i kroppen.

Ett konstintresse banade vägen 

Tyskfödde Hans von Euler-Chelpin blev naturvetare under sin tid som ung konststudent. Ett intresse för färgers optiska egenskaper ledde till studier i kemi och fysik. Han kom 1897 till Stockholms högskola och blev professor här 1906. Det blev inledningen på hans framgångsrika forskarbana.

Hans von Euler-Chelpin delade nobelpriset i kemi 1929 med Arthur Harden.


 

Svante Arrhenius, kemi 1903

Svante Arrhenius (1859–1927) belönades 1903 med Nobelpriset i kemi för upptäckten av hur kemiska föreningar i lösning kan leda elektrisk ström.

Svante Arrhenius var en av sin tids största naturforskare. Hans elektrolytiska dissociationsteori kom att totalt förändra kemisternas föreställningar om syror, baser och salter. Med elektrolytisk dissociation menas att föreningarna sönderfaller i elektriskt laddade joner, till exempel när vanligt koksalt löser upp sig i fria natrium- och klorjoner. Därmed kan lösningar fungera som elektrolyter och leda elektrisk ström.

Med Svante Arrhenius teori kunde en mängd gåtfulla kemiska och fysikaliska fenomen förklaras samt beskrivas enklare och mer enhetligt. Även om hans teori har modifierats under 1900-talet innebär den ändå ett av de stora framstegen inom kemin.

Formulerade Arrheniusekvationen 

Ändå är kanske Svante Arrhenius mest betydande insats den så kallade Arrheniusekvationen. I den formuleras sambandet mellan hur fort en reaktion sker och den energi som måste tillföras för att den ska äga rum. Sambandet är av grundläggande betydelse för förståelsen av hur kemiska reaktioner egentligen går till. Svante Arrhenius var också en av de absolut första att göra kopplingen mellan mängden koldioxid i atmosfären och den globala temperaturen – det vi idag kallar växthuseffekten.

Fysikprofessor och rektor vid Stockholms högskola 

Svante Arrhenius inledde sina studier i Uppsala. De teorier han utvecklade i sin avhandling bemöttes först med sådan skepsis att han blev godkänd med lägsta möjliga betyg. Efter en tid blev dock teorierna omvärderade och han fick 1891 en lärartjänst vid Stockholms högskola. Han blev snart professor här i fysik och var under sju år även rektor för högskolan. Hans namn lever idag vidare i Arrheniuslaboratorierna som rymmer många av de naturvetenskapliga institutionerna vid Stockholms universitet.


 

Sveriges Riksbanks pris för ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne

Gunnar Myrdal (1898–1987) tilldelades år 1974 Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Han belönades för sitt arbete inom penning- och konjunkturteori samt studier av sambandet mellan ekonomiska, sociala och institutionella förhållanden.

Påverkat både samhällsdebatt och forskning  

Under trettiotalet lämnade Gunnar Myrdal flera viktiga bidrag till den så kallade Stockholmsskolan inom nationalekonomin, bland annat genom att betona hur förväntningar påverkar konjunkturer. I sina senare arbeten tog han även in sociala och politiska aspekter av samhället, framför allt i An American Dilemma från 1944 om USA:s rasproblem. Boken spelade en stor roll i debatten och besluten om medborgarrätt under de följande decennierna. Även boken Asian Drama från 1968 om rötterna till överbefolkning och fattigdom i Sydasien fick stort genomslag och påverkade forskning och samhällsdebatt om u-ländernas problem.

Nationella och internationella politiska uppdrag  

Tiden mellan olika akademiska uppgifter ägnade Gunnar Myrdal åt politiken. Han fick stort inflytande inom socialdemokraterna och blev en av arkitekterna bakom krispolitiken på 30-talet med ökade offentliga satsningar för att motverka depressionen. Han hade också stort inflytande på den svenska välfärdspolitiken tillsammans med hustrun Alva, också hon verksam som politiker. Gunnar Myrdal hade ett flertal nationella och internationella uppdrag, bland annat som svensk handelsminister och exekutivsekreterare för FN:s ekonomiska kommission för Europas återuppbyggnad 1947–57.

Gunnar Myrdal var professor i nationalekonomi vid Stockholms högskola under åren 1933–50. År 1962 grundade han Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet och var dess föreståndare till och med 1967.

Gunnar Myrdal delade priset i ekonomiska vetenskaper 1974 med Friedrich von Hayek.

På denna sida