Stockholms universitet logo, länk till startsida

Att röra sig mot välbefinnande via berättande

Stina Michelson har pratat med barn och unga som varit med om svåra familjesituationer, med föräldrars missbruk, psykisk sjukdom och vanvård. I den här artikeln analyserar hon deras berättelser om sig själva.

Studiens resultat tyder för det första på att barn förstår skydd från att fara illa, adekvat stöd och kontakt med ny kunskap som grundläggande faktorer för möjligheten att må bra trots en svår situation.

För det andra visar studiens material att de barn som tydligast formulerar en berättelse om att livet blivit bättre nu än förut förhåller sig till tre övergripande teman i sitt tal: identifikation, vad de ser som viktigt att rikta in sig på och egen värdering av sig själva. Dessa barn och unga ger uttryck för en slags narrativ vändpunkt, en omförhandlad självförståelse, där de rört sig från idén om sig själva som offer till agenter, från andra-riktadhet till själv-riktadhet och från dålig självrelation till bättre (om än inte bra) självrelation.

De verkar, med andra ord, ha förhandlat frågorna: Vem är jag - i relation till min familjemedlem och i livet i stort? Var ska jag rikta min uppmärksamhet – mot andra eller mig själv? Hur ser jag på mig själv - är jag värd något eller inte? Barnen berättar sig själva som förändrade jämfört med tidigare och att förändringen har formen av en omsvängning i tänkandet.

Om du är intresserad av Stina Michelsons forskning kan du även ta del av fler av hennes publikationer:

Att se barn som egna personer

Lyssna på de ungas egna berättelser

Michelson. S. (2022). Children’s narratives about well-being in the face of difficult life experiences: Renegotiated self-understandings as turning points. Qualitative Social Work, 0(0) 1–16. https://doi.org/10.1177/1473325022113

Vändpunkt. Foto: Roger Bradshaw, Unsplash