Stockholms universitet logo, länk till startsida

Åldern avgörande för hur bra tvåspråkiga blir på svenska

Ju tidigare i livet man utsätts för svenskan, desto högre nivå på språket som vuxen. Att vara tvåspråkig är i sammanhanget varken en fördel eller en nackdel. Men i skolan fungerar språkinlärningen annorlunda. Två nya studier kastar ljus på myterna om flerspråkighet.

Niclas Abrahamsson
Niclas Abrahamsson. Foto: privat

– När det gäller att omedvetet tillägna sig svenska så är det tidig ålder för exponering och möjlighet till naturlig kommunikation som är överlägset viktigast. Alltså när språkutvecklingen blir en bieffekt av att vara och verka i en svenskspråkig miljö, som i förskolan, i idrottsklubben eller hemma på gården med kompisar. Det säger Niclas Abrahamsson, professor i svenska som andraspråk.

 

Jämfört både enspråkiga och tvåspråkiga

Niclas Abrahamsson och forskarkollegorna Emanuel Bylund, Kenneth Hyltenstam och Gunnar Norrman har för första gången försökt studera betydelsen av ålder respektive tvåspråkighet för inlärningen av svenska. De jämförde språken hos fyra olika grupper: en grupp med 20 enspråkiga svenskar; en grupp med 20 tidiga tvåspråkiga som invandrat till Sverige i ung ålder med spanskspråkiga föräldrar, och som alltså tillägnat sig svenskan efter spanskan; en grupp med 20 tvåspråkiga personer med en svenskspråkig och en spanskspråkig förälder, som alltså börjat med svenskan lika tidigt som enspråkiga; samt en grupp med 20 personer som i ung ålder adopterades från ett spanskspråkigt land till Sverige av svenskspråkiga adoptivföräldrar.

– Pusselbiten som saknats, jämfört med tidigare studier, är den sistnämnda gruppen, de som adopterats. Det faktum att adopterade kort efter ankomsten till den nya språkmiljön glömmer sitt redan etablerade förstaspråk, och ersätter det med ett nytt språk, gör dem rent tekniskt till enspråkiga talare av sitt andraspråk.

Alla 80 deltagare språktestades i 2,5 timme inom olika områden, som uttal, perception av språkljud, ordförråd, och grammatisk känslighet. Även sådant som behärskning av ordspråk och idiomatiska uttryck undersöktes.

– Eftersom deltagarna är vuxna personer som börjat lära sig svenska i barndomen, så har de ingen märkbar brytning eller andra lättupptäckta svårigheter eller avvikelser. Det är först när vi tittar in i skallen på dem och utmanar deras språksystem som vi kan observera skillnader mellan olika inlärargrupper, säger Niclas Abrahamsson.

 

Inte avgörande hur många språk man talar

Inom majoriteten av områdena som testades blev det tydligt att inlärningsålder var mest betydelsefullt – inte om personen var enspråkig eller tvåspråkig. De personer som var enspråkiga från födseln och de som börjat med svenskan lika tidigt, men som hade en svensk- och en spanskspråkig förälder, hade lika hög nivå på svenska språket. Och en högre nivå än hos de andra grupperna (adopterade och de som invandrat i barndomen).

– Detta är intressant, eftersom det indikerar att tvåspråkigheten i sig inte är det som orsakar lägre resultat på testen. Eller att enspråkighet på något sätt skulle vara en fördel, vilket vissa forskare tidigare antagit. Tvärtom visar dessa resultat att inlärningsålder är den avgörande faktorn, inte hur många språk man talar.

 

Ändrade föreställningar om effekter av flerspråkighet

I en annan studie har forskarna, tillsammans med kollegor i Åbo, gjort en meta-analys av tvåspråkigas ordförråd. Resultatet av den visar att tvåspråkiga har ett något mindre omfattande ordförråd – men det gäller endast för dem som lärt sig ett nytt språk efter sitt förstaspråk och tydligast för dem som var äldre än tio år när de lärde sig språket.

– Effekten gäller dessutom enbart andraspråket, inte förstaspråket. Det rör sig alltså om ett åldersrelaterat andraspråksfenomen.

Generella föreställningar om att tvåspråkiga skulle ha ett mindre ordförråd och kognitiva fördelar i form av bättre arbetsminne, högre IQ och skydd mot demens är felaktiga och har fått slagsida i debatten om flerspråkighet, menar Niclas Abrahamsson.

– Man blir inte smartare av att vara flerspråkig. Och behärskning och användning av fler än ett språk skyddar inte mot demens. Därmed inte sagt att flerspråkighet inte kan innebära andra stora fördelar. Som att kunna fler än ett språk, till exempel, vilket ju är bra i sig själv. Flerspråkighet medför inte heller några kognitiva nackdelar, som man ju trodde förr, och som tyvärr fortfarande hävdas från vissa politiska och andra håll.

 

Tvärtom att lära sig språk i skolan

Ålderns betydelse för inlärning av svenska i Sverige får däremot inte tas som intäkt för att sänka åldern för undervisningen i exempelvis tyska, franska eller spanska som främmande språk i skolan. Eller användas som argument för att införa främmande språk på schemat redan i förskolan, påpekar Niclas Abrahamsson.

– Barns hjärnor är supereffektiva för omedvetet och implicit tillägnande av språk via procedurminnet, genom autentisk språkexponering och verklig kommunikation med kompetenta talare av språket.

– Men att lära sig tyska eller franska i ett klassrum innefattar explicit inlärning genom det så kallade deklarativa minnessystemet. Det kräver abstraktionsförmåga, analytiskt tänkande och en viss grad av kognitiv mognad, precis som med andra teoretiska skolämnen. Och där ligger ju små barn i lä, jämfört med lite äldre barn, tonåringar och vuxna.


Läs mer i artikeln: Ligger ”nästan inföddlikhet” i tvåspråkighetens natur? Om ålders- vs tvåspråkighetseffekter vid andraspråksinlärning.
Inom kort publiceras meta-analysen om tvåspråkigas ordförråd i tidskriften Psychonomic Bulletin & Review. Forskningen har genomförts med bidrag från Riksbankens Jubileumsfond, Vetenskapsrådet och Olle Engkvists stiftelse.