Stockholms universitet logo, länk till startsida

Datorintresset och språkintresset blev en perfekt kombination

Magnus Ahltorp hade inga planer på att läsa vidare efter introduktionskursen i lingvistik. Men studiekamraterna motiverade honom att fortsätta. I vår är han tjänstledig från sitt jobb som språkteknolog på Språkrådet för att skriva sin masteruppsats om förstapersonsreferenser i japanska.

Magnus Ahltorp
Magnus Ahltorp. Foto: Anna Niva

Datorintresset kom tidigt och utvecklades snabbt när Magnus mamma, som jobbade som gymnasielärare på 80-talet, fick låna hem datorer från skolan under sommarlovet. Magnus upptäckte programmeringsmiljöer med hjälp av instruktionsböcker och lånade programmeringslitteratur från biblioteket. Då handlade det till exempel om att med datorns hjälp räkna ord och bokstäver i en korpus (en textmängd). Det lingvistiska intresset och datorintresset var både sammankopplat och starkt från början. Som tonåring byggde Magnus datorsystem och programmerade på sin fritid. Därför var det en ganska naturlig väg för honom att läsa civilingenjörsprogrammet i datateknik vid KTH efter gymnasiet.

– Datateknik är extremt brett. Eftersom jag var intresserad av språk riktade jag in mig på språkteknologi. Ett spår i utbildningen var människa-datorinteraktion, vilket var sammankopplat med bland annat psykologi och grafisk formgivning. I de konkreta bitarna pratar man i dag mycket om UX, ”user experience”. Mitt exjobb skrev jag på Hokkaido universitet i Japan. Jag skapade en produkt som var ett verktyg för andraspråksinlärare av japanska, vars syfte var att hjälpa dem läsa en japansk text.

Under programmet och efter examen jobbade Magnus som systemutvecklare på KTH. Där blev han kvar i 20 år. Jobbet hade inte särskilt mycket med språkteknologi att göra, men han underhöll sitt intresse för det på fritiden.

– Min sambo doktorerade i språkteknologi vid Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet, så vi pratade mycket om det och jag var även involverad i några saker hon gjorde och skrev. Dessutom hade jag en vän som jobbade vid Hokkaido universitet och jag samarbetade lite med dem kring språkteknologiska grejer.

 

Började läsa lingvistik efter 20 år på KTH

2017 började Magnus läsa kursen Lingvistik I vid Stockholms universitet, parallellt med jobbet på KTH.

– Anledningen till att jag började läsa lingvistik var att jag kände att jag behövde ha mer språkteori än vad min språkteknologiutbildning hade gett mig. Dessutom ville jag komplettera min något torra tekniska utbildning. Jag har inget emot att studera och jobba med torra ”tekniksaker”, men jag vill ha förståelse för en större helhet.

Han hade inga planer på att läsa vidare efter första terminen, men det som avgjorde var att han trivdes väldigt bra på utbildningen.

– Jag lärde känna många, miljön var trevlig och jag trivdes väldigt bra med de jag pluggade med. Många av dem skulle fortsätta läsa, så då gjorde jag det också.

 

”Inte hela världen att misslyckas på en tenta”

Magnus har jobbat heltid parallellt med heltidsstudier nästan hela sin utbildning vid Stockholms universitet. På ett sätt har det varit ganska avslappnat menar han.

– Eftersom jag har jobbat länge och jobbat under tiden jag pluggat så var konsekvenserna av att misslyckas väldigt små. Hade jag misslyckats och gett upp så hade jag inte gått vidare i utbildningen – that’s it. Då hade jag haft ett tråkigare jobb nu än vad jag skulle haft annars.

Den stora studievanan har varit en trygghet, inte minst under studierna vid Stockholms universitet.

– Jag vet hur man gör när man pluggar och jag vet hur man gör när man misslyckas med saker. Jag minns från KTH att det var väldigt jobbigt de första gångerna jag misslyckades på en tenta – vilket de flesta gjorde någon gång. Antingen ger man upp eller så tänker man att ”det var inte hela världen”.

 

Tar tjänstledigt för att skriva masteruppsats

Under lingvistikstudierna såg han en annons för ett jobb som språkteknolog på Språkrådet, och en representant därifrån kom vid ett tillfälle och pratade på institutionen.

– Jag var inte klar med min kandidatexamen då, men jag sökte vikariatet som språkteknolog och fick det. Jag tror att min utbildning i lingvistik spelade roll för att jag skulle få jobbet.

Magnus är än i dag kvar i den rollen på Språkrådet, där han nu hunnit jobba i tre år. Han ansvarar för Språkrådets digitala ord- och termresurser, exempelvis Lexin, Rikstermbanken och Meänkieliordboken. Nu läser han också sista terminen på masterprogrammet i språkvetenskap med inriktning mot typologi och språklig mångfald, och har därför tagit tjänstledigt för att skriva sin masteruppsats under vårterminen.

– Jag ska bygga en korpus och titta på förstapersonsreferenser i japanska, framför allt pronomen. På nordeuropeiska språk så har vi subjekt och på t.ex. sydeuropeiska språk kan man göra personreferenser med verbböjningar, även om man inte har subjekt i meningen. På japanska gör man det ofta inte över huvud taget, men är det t.ex. en fråga så kan man gissa att det är ”du” som är det implicita subjektet. Man kan dock säga ”jag”, även ”du”, men det är ovanligt. Jag ska undersöka när man väljer att göra det och varför – med tanke på att den japanska grammatiken inte kräver det.

 

”Jag vill inte vara teknikern som bara kan teknik”

Snart har Magnus alltså dubbla masterexamina, en från KTH och en från Stockholms universitet. Ett mål därefter är att bli bättre på det jobb han har nu.

– Det är värdefullt med en större teoretisk grund och förståelse för språkdelarna. Jag kan prata med teknologer och humanister som ”en av dem” och göra saker som jag inte skulle kunna göra som ren språkteknolog. Många högutbildade inom teknologi har svårt att förstå annat, men man bör kunna förstå humaniora för att göra ett bra arbete som teknolog. Jag vill inte vara teknikern som bara kan teknik.

Utifrån det perspektivet är Magnus är väldigt nöjd med sin lingvistikutbildning.

– Man får en stor bredd: Man får möjlighet att vara väldigt humanistisk inom allmän språkvetenskap, och samtidigt fördjupa sig inom teknik, matematik och naturvetenskap. Det ger förstås inte lika mycket teknikkompetens som en hel civilingenjörsutbildning, men min uppfattning är att det räcker väldigt långt.

 

Arbetsgivare behöver språkvetare – men de vet inte om det

Det blir säkert mer studier någon gång i framtiden, tror Magnus.

– Att läsa en kurs är rimligt för då lär man sig teoretiska saker. De praktiska sakerna får man lära sig själv. Jag har inget motstånd mot att läsa en kurs på universitetet. Är det något teoretiskt jag behöver så lär jag göra det. Det finns t.ex. många hål i min språkkarta som jag skulle kunna fylla.

Magnus ser det som en stor lyx att vara så intresserad av det han gör och att hans två stora intressen visade sig vara en så bra kombination.

– I samhället finns en stor förståelse för att det är relevant med datajobb. Det är antagligen många som behöver språkvetare också, men du måste övertyga dem. Säg att jag hade följt mitt stora språkintresse först, det hade antagligen varit väldigt mycket jobbigare. Det är väldigt strategiskt att läsa några datakurser också. Jag har väl haft det lite för lätt för mig, just att de här sakerna har råkat matcha.

Intresserad av att läsa lingvistik? Läs mer om våra utbildningar

 

Kontakt

Alumnverksamheten: alumn@su.se

På denna sida