Stockholms universitet logo, länk till startsida

Johan LundbergUniversitetslektor

Om mig

Min doktorsavhandling Den andra enkelheten (1992), handlade om Harry Martinsons utveckling som poet efter diktsamlingen Natur (1934) och fram till samlingen Passad (1945). Avhandlingen ägnades åt en rad närläsningar, men syftade också till att belysa det litterära och ideologiska klimat som Martinson verkade i under 1930- och 1940-talen.

Jag har dessutom varit redaktör för en textkritisk volym i serien Harry Martinsons Samlade verk: Dikter 1929-1945 (1997).

Efter avhandlingen skrev jag en bok om svensk symbolism i allmänhet och dekadenta och symbolistiska inslag i Anders Österlings, Sven Lidmans samt Sigfrid Siwertz tidiga lyrik i synnerhet: En evighet i rummets former gjuten. (2000). Också i det fallet var mitt syfte att sätta in lyriken i en större kulturell kontext, detta samtidigt som dikterna ägnades en närläsning på detaljnivå (så att även exempelvis rytm- och ljudmönster diskuterades).

2013 publicerade jag boken Ljusets fiender. Det är en studie av den samtida svenska kulturdebatten och undersöker utifrån idé- och litteraturhistoriska perspektiv (vilka huvudsakligen sträcker sig tillbaka till 1950-talet) ett antal centrala debatter som på 2000-talet har förts företrädesvis på svenska kultursidor. Främst ligger fokus på hur olika former av totalitära ideologier har hanterats i den svenska kulturdebatten, inte minst i relation till ett antal politiska ideal av liberal katraktär, vilka går att härleda till upplysningstraditionen.

I likhet med antologin Under omprövning (2011), som jag var redaktör för (och bidrog med ett flertal texter till), hade Ljusets fiender också som ambition att frilägga normerande tänkesätt som är styrande för den samtida kultursynen – politiskt, ideologiskt och estetiskt. Frågor om estetiska värdekriterier och konstteoretisk hegemoni har jag för övrigt  även belyst i boken Figurationer (2009), skriven tillsammans med den norsk-svenske konstnären Christopher Rådlund.

I maj 2016 utkom jag med boken Det sista museet, som handlar om relationen mellan identitet och estetik.

På hösten 2017 publicerade jag ett större arbete om den amerikanske 1800-talsförfattaren Henry James, Europas skugga. Om Henry James och frihetens väsen. Där diskuterar jag sju romaner av James med utgångspunkt i de teorier om (positiv och negativ) frihet som utarbetades av den ryskfödde engelske idéhistorikern och professorn i politisk teori Isaiah Berlin. Boken är skriven som en pendang till Ljusets fiender, och behandlar upplysningstänkandet från ett delvis motsatt perspektiv. Centrala referenspunkter i Europas skugga är, vid sidan av James, Joseph Conrad, Ivan Turgenjev, Dante Alighieri, Henrik Ibsen, George Eliot, Edith Wharton och Walter Scott.

2020 kom jag ut med boken När postmodenismen kom till Sverige, vilket är en kritisk betraktelse över olika postmodernistiska tankefigurers introduktion och genomslag i svenskt kulturliv och sedermera inom universitetsvärlden och statsförvaltningen. "En angelägen och vital bok", enligt SVT:s Kulturnyheterna.

För närvarande bedriver jag forskning om gestaltningen av klan och stat i litteraturhistorien, från de grekiska tragödena till Edith Wharton. En uppsats om Aiskylos i detta ämne publicerade jag i den av mig och Per Brinkemo redigerade boken Klanen, som kom ut 2018.