Att bekämpa falska nyheter och desinformation

Information och kommunikation har blivit en stor del i dagens krigföring. Genom att sprida falska nyheter och desinformation försöker man vilseleda och påverka. Dagens teknik, med många sociala medieplattformar, har också möjliggjort en snabb spridning av den här typen av budskap.

En vägg av TV-skärmar som visar olika nyhetsbilder.
Dagens teknik har möjliggjort en snabb spridning av falska nyheter och desinformation. Foto: Mostphotos.

Sverige och andra europeiska länder utsätts löpande för informationspåverkan av en aggressiv främmande makt. Informationspåverkan har därför blivit ett allt större problem och staten har behövt utveckla nya sätt att hantera dessa frågor. Men vilka är det som har blivit satta till att bekämpa och identifiera den här nya typen av hot? Jo, det är bland annat civila kommunikatörer vid olika myndigheter i Sverige. I forskningsprojektet ”Mythbusting i en ding ding värld? En studie om informationskrigets mikropraktiker” studerar man hur dessa aktörer hanterar sin nya uppgift. Projektet, som finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), leds av Ola Svenonius, Totalförsvarets Forskningsinstitut, och Ulrika Mörth, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

 

Kommunikation – ett nytt område för säkerhetisering

Porträttbild av Ulrika Mörth.
Ulrika Mörth, professor i statsvetenskap. Foto: Niklas Björling/Stockholms universitet.

- Kommunikation är ett nytt område som nu har blivit föremål för säkerhetisering, det vill säga ett område som identifieras som ett potentiellt hot och därför kräver åtgärder. Det är något vi ser allt mer, att nya politikområden blir föremål för säkerhetspolitik och där staten riktar krav mot nya aktörer att bekämpa dessa hot, säger Ulrika Mörth.

Projektet är sprunget ur ett tidigare forskningsprojekt, lett av Ulrika Mörth, där de undersökte hur advokaters roll förändrades då de förväntades agera statens agenter i kampen mot penningtvättbrott och terroristfinansiering.

- Vi ser nu hur kommunikatörer tvingas in i ett säkerhetspolitiskt arbete där de förväntas att identifiera och hantera den här nya typen av hot i form av falska nyheter och desinformation.

 

Kommunikatörers nya roll

Ulrika Mörth har intervjuat kommunikatörer på olika statliga myndigheter i Sverige som inte tillhör den försvarspolitiska sektorn, exempelvis SMHI, Transportstyrelsen och Skatteverket, för att undersöka hur de utför och ser på den nya uppgiften. De har tränats av MSB i olika kurser för att de ska förstå och kunna avslöja desinformation. Men att avgöra om det är fråga om felaktig information (misinformation) eller faktisk desinformation från aggressiv makt är mycket svårt.

- Detta är en svår bedömning för kommunikatörerna att göra och som många gånger gör dem besvärade. Det vi är intresserade av är hur de gör dessa bedömningar, vilka är indikatorerna? Och hur hanterar man balansen mellan denna uppgift och rollen som kommunikatör och att agera myndighetens språkrör.

 

Kan man hota demokratin samtidigt som man skyddar den?

I forskningsprojektet ställer de sig också frågan vilka konsekvenser detta får för demokratin och yttrandefriheten. En ny typ av aktörer tvingas nu in i ett säkerhetspolitiskt arbete som man egentligen inte vet så mycket om. Motivet är att de ska skydda demokratin mot desinformation. Men kan man hota demokratin samtidigt som man skyddar den?

- Detta är något av en paradox och vad får det för implikationer för våra demokratiska värden? Hur långt kan staten gå för att skydda medborgare? Det är frågor vi ställer oss i projektet.

Under året kommer de att presentera en studie om svenska kommunikatörer och deras arbete som militära agenter. De har även initierat ett nytt projekt där de ska gå djupare in i frågan hur civila alltmer omvandlas till militära agenter och jämföra kommunikatörers roll i tre olika länder, Sverige, Tyskland och Storbritannien.